2/5/10

Ett första inklipp från den öde veckan på ön:

28/6 14.34

Alltid lika provocerande med personer som politiskt går i sina föräldrars fotspår. Alltså de som gör det utan reflektion. En av mina vänner har sagt: ”Ja, det blir väl att man kryssar för moderaterna ändå”. ”Varför då?”, frågade jag. ”Nej, det är bara så”.

Hur kan man gå genom livet, ungdomen, tonåren utan att ställa alla de där stora frågorna till en själv och tvinga sig till att svara. Att göra det utan att fråga någon annan. Leta.

10/2/10

För varmt nu. Nu bubblar metanet upp ovanför Sibirien. Är det kört nu. Jag. tror. det. Ibland undrar jag vad som krävs för att insikten ska drabba de mest envisa. De som svurit sin ed till de politiska dogmerna, och sätter ideologi framför mål och resultat. Hur de borde skämmas. Och hur jag skulle vilja stå och hånskratta. Men jag lär bara grina.

Döda världen. Snart så.

Hur kan man se sig själv i backspegeln?

27/1/10

– Alla människor är egoister i grund och botten.

Typiskt morsan att säga så, gör mig alltid lite irriterad. Visst, det finns antagligen fog för uttalandet, även gällande altruism och den upprymdhet jaget skänks av sådan inställning. Men duger det? Vi dödar ju världen och med en eskalerande egoism så ser det allt annat än just ut. Man kan känna sig så djävla duktig som köper kravmärkt colombianskt kaffe och väljer pappåse, men regnskogar, plantagearbetarryggar och trädbanken vittrar ändå sönder. Man får helt enkelt ge avkall på det som när ens egna intressen och se på vilka andra sätt man kan påverka och hjälpa världen, alla och i slutändan sig själv, eller i alla fall ens framtida släktingar. Avgörande är policyskapandet, lagar och politisk inriktning. Antingen väljer man att se till sina egna ekonomiska intressen och därigenom döda världen, eller så tittar man upp och en kulle bortåt och slår in på ett grönare spår.

Döda världen?

Rädda världen, snälla? <hundögon>

13/10/09

Den kvinnliga tränaren, som fogats till skaran av gammaldags män, log. Det var inte varje dag hon fick vara symbol för något så viktigt, samhällsförändrade. Maktens män muttrar självklart saker som alla redan hört. Inte redo, på tok för tidigt, fittstim, politiskt korrekt, mediakupp.

Män muttrar självklart vad de än vill. Men samtidigt som den kvinnliga tränaren insåg att chansen var liten – och pratade mer om framtida utveckling och att det ändå var hedrande – så finns det ändå en vilja att förändra samhället. Det är bara det att många män mörkar sin demokratiska ambition när det kommer till vissa pikanta detaljer.

Demokrati säger de, slår sig för bröstet och tittar i samförstånd på sina bröder, är en självklarhet som går före allt. Allt. De svenska bollmännens förbund förbjuder ett visst budskap och en folkstorm bryter ut. Demokrati! skriker de. Skandal. Havererande drev dras åter igång och ledare ledsagar allmänheten till rätt ståndpunkter. Ett missat mästerskap må vara nedslående, men en miss i demokratikampen, det är omöjligt. Det pratas om att det nedslående resultatet i grannlandet är ointressant i det nu tända ljuset av plakatskandalen.

Kontentan verkar vara att demokrati och mänskliga rättigheter måste få gå före triviala saker som brunstigt bollspel och djup nationssorg. Människorna höll med. Håller med.

Frågan som skalden skrev lyder: Att ge den kvinnliga tränaren chansen. Kan inte det vara bra sett utifrån en demokratisk strävan? Det här med hur vi är mot varandra, pojkar och flickor, beror i så hög grad på de budskap vi förmedlas genom den aldrig sinande strömmen av synintryck.

Dessutom verkar hon förbannat duktig.

Vote P.

http://www.dn.se/sport/fotboll/sundhage-saker-jag-klarar-jobbet-1.972933