7/5/10

Ännu en minnesanteckning från förra veckan:

29/6 2.47

Det finns väldigt många litterära skatter bland tv- och dataspelen. Kanske främst bland dataspelen, då de lämpar sig bättre för långsammare plot och längre dialogstycken.

Mina funderingar kring detta har delat upp kvalitéerna i olika delar.

Först finns de finlitterära, eller i alla fall sådana spel som försöker vara det, bitvis. Jag tänker främst på Baldur’s Gate-serien och alla de spin-offs och spel som sprungit ur dess framgång. Det är egentligen inte den vanliga protagonistdialogen som är särskilt höghaltig. Istället tänker jag på alla de NPC’s(NonPlayingCharacters) som man stöter på i spelet. Flera av dessa är barder, skalder, poeter, musikanter, lögnare, towncriers, osv. Här finns de som använder ett fint välformulerat och smyckat språk, men samtidigt finns det dåliga poeter. Gjorda dåliga. Inte den typen av NPC’s som blir dåliga för att den som skrev dialogen var usel, tvärtom. Många textstycken i Baldurs Gate är så bra att jag har starka minnen av dem från spelupplevelsen. Dessutom har just det spelet haft stor roll i min inlärning av det engelska språket – vilket till viss del gjort att jag lärt mig ord som inte alltid är lätta att hitta användning för. Se till exempel följande citat från Baldurs Gate, då ens protagonist med följe möter en av många prisjägare:

Greetings mercenaries! I am Silke, thespian extraordinaire.

Jag var 13-14 år när jag spelade igenom Baldurs Gate för första gången. Min engelskaundervisning var väldigt bra tyckte jag då, vi fick prata mycket och läsa en hel del enklare böcker. Men, vad fick vi egentligen för djup i det språk vi fick lära oss att vi hade lärt oss? Det djup som gör att vi i svenskan kan säga samma sak på 3-4 olika sätt. Ovanstående citat bjöd mitt snäva engelska vokabulär på tre lärdomar.

Mercenaries – legosoldater. Inte ett ord som vår engelskalärare ansåg att vi skulle kunna, det togs aldrig upp. I dess ursprungliga mening är kanske användningsområdena också få, men som liknelse när man till exempel pratar om en politiker så är det ett utmärkt ord.

Thespian – skådespelare. Ett annat ord för actor. Jag har aldrig fått användning för det, men bara att ha det med sig ger mig ett val när jag ska prata om skådespelare.

Ordföljden thespian extraordinaire, fick mig att inse något om engelskans ordföljd, hur det går att lägga till adjektiv och adverb efter substantiv på ett sätt som inte gör sig lika fint i svenskan.

Alla barn borde sättas att spela Baldur’s Gate-liknande spel. Framförallt är det viktigt att det är spel med mycket dialog, att den är utskriven så att man kan följa med samtidigt som man hör karaktärerna prata och att det inte är spel som är så tråkiga och tillrättalagda att de stöter bort barnen. Det, Jan Björklund – eller kommande rödgrön utbildningsminister, vore något att ta tag i.

Jag ber om att få återkomma i ämnet, det ligger mig varmt om hjärtat.

13/10/09

Den kvinnliga tränaren, som fogats till skaran av gammaldags män, log. Det var inte varje dag hon fick vara symbol för något så viktigt, samhällsförändrade. Maktens män muttrar självklart saker som alla redan hört. Inte redo, på tok för tidigt, fittstim, politiskt korrekt, mediakupp.

Män muttrar självklart vad de än vill. Men samtidigt som den kvinnliga tränaren insåg att chansen var liten – och pratade mer om framtida utveckling och att det ändå var hedrande – så finns det ändå en vilja att förändra samhället. Det är bara det att många män mörkar sin demokratiska ambition när det kommer till vissa pikanta detaljer.

Demokrati säger de, slår sig för bröstet och tittar i samförstånd på sina bröder, är en självklarhet som går före allt. Allt. De svenska bollmännens förbund förbjuder ett visst budskap och en folkstorm bryter ut. Demokrati! skriker de. Skandal. Havererande drev dras åter igång och ledare ledsagar allmänheten till rätt ståndpunkter. Ett missat mästerskap må vara nedslående, men en miss i demokratikampen, det är omöjligt. Det pratas om att det nedslående resultatet i grannlandet är ointressant i det nu tända ljuset av plakatskandalen.

Kontentan verkar vara att demokrati och mänskliga rättigheter måste få gå före triviala saker som brunstigt bollspel och djup nationssorg. Människorna höll med. Håller med.

Frågan som skalden skrev lyder: Att ge den kvinnliga tränaren chansen. Kan inte det vara bra sett utifrån en demokratisk strävan? Det här med hur vi är mot varandra, pojkar och flickor, beror i så hög grad på de budskap vi förmedlas genom den aldrig sinande strömmen av synintryck.

Dessutom verkar hon förbannat duktig.

Vote P.

http://www.dn.se/sport/fotboll/sundhage-saker-jag-klarar-jobbet-1.972933