3/5/10

Ligger i soffan på landet. Klockan är 3.26 på natten och här står ingen sömn att finna. Istället läser jag Sputnikälskling av Murakami, den är fin.

28/4/10

Det är juni. Jag fyller år och Q ger mig en murakami-bok, sputnikälskling. Blev både överraskad och underbart glad.

21/4/10

Jag har precis suttit och plottat in alla mina sommarjobbtider i iCal. Mäkta skön känsla att vara ledig en hel månad, med inget annat att göra än att ligga i hängmattan, dricka svagt blandad sagt, lyssna på sommar, ha ett grässtrå mellan tänderna och med en riktigt god bok i handen. Vad jag längtar.

Inte bara dagarna kommer vara underbara. Kvällarna med fotbolls-VM, korsord, långfilm och calvados. Jag tänker vara ett sommarbarn, som man fick vara för länge sedan. Kanske blir det här sista sommaren man får en sådan möjlighet.

20/4/10

Lite glad är jag ändå över att ha köpt Purple Hibiscus precis innan den svenska översättningen släpptes. Det hade visserligen gått snabbare att ta sig igenom boken på svenska, men att läsa på originalspråket är alltid att föredra i min mening.

11/4/10

Idag, verklighetens idag, pratade Torbjörn Nilsson för min klass. Han pratade om sin bok, De omänskliga, sitt jobb på Fokus och om skrivande journalistik i allmänhet. Föreläsningen var verkligen bra. Jag blev inspirerad och kände att det fanns mycket av det Torbjörn sa som gick att lägga ner som en vikt lapp i innerfickan.

Nu sitter jag och försöker skriva tankar och åsikter kring det faktum att värnplikten läggs ner. Vill man bli militär får man i fortsättningen söka in till utbildningen. Tanken är att jag ska krydda min text med egna erfarenheter från tiden i lumpen. Det känns som att min text kommer att kretsa kring begrepp som könsstereotyp, snus, långt hår, gemenskap, vuxenvärlden.

1/4/10

Allt går sönder i mina händer. Riktigt så illa är det faktiskt inte. Istället är det ordagrant vad som sker under dagarna just nu. Det är alltså en bok. Av Chinua Achebe. Liksom Chimamanda Ngozi Adichie kommer han från Nigeria och liksom henne skriver han om Igbofolket. Jag är fascinerad.

Igår satt jag på spårvagnen på väg för att träna fotboll. I mina händer, allt går sönder. In genom dörrarna stegar då tre ur laget in. Vi hälsar och en av dem intresserar sig genast för boken jag håller i. Vi börjar genast att diskutera Afrika och dess historia, hur intresserade vi båda är och hur vi båda bedriver självstudier i Afrikansk historia med hjälp av Wikipedia. Det var fint. Han har alltid varit trevlig. Men tidigare har jag alltid sett honom som öldrickande, möjligtvis haschrökande och egentligen mest bara som en fotbollsspelare, med allt vad det innebär.

Chimamanda Ngozi Adichie

27/3/10

Har ännu inte valt ny bok och i morgon är det commuting vardag. Verkar bli ett panikval på morgonen, det är inte bra. Jag kanske helt enkelt får viga en del av den tid som annars är avsedd för sömn, till att fundera kring vilken bok som jag ska få den äran att läsa.

16/3/10

Segar ut på avslutning av The wind-up bird chronicle, vill inte bli av med bokkänslan. Lite för att den är så bra, lite för att nästa läsprojekt är Luftslottet som sprängdes. En bok som kommer kännas som en suck i jämförelse med Murakamis livsverk.

Jag och Q har slagit samman våra böcker i bokhyllorna. Det är precis att alla får plats och nu pratar vi om ytterligare bokhyllor. En nummer fyra i ordningen alltså.

13/3/10

Poesin i Den tunna röda linjen är alltid lika mind-blowing. Jag pratar om filmen nu, har inte läst boken. Säkerligen är den lika, om inte mer, fin i den.

Fri saxning från internetsammanslutning som översatt citat från filmen:

Denna enorma ondska. Var kommer den ifrån? Hur tvingade den sig in i världen? Vilket frö, vilken rot växte den fram ur? Vem gör det här? Vem dödar oss? Berövar oss på livet och ljuset. Hånar oss med åsynen av vad vi kunde ha vetat om. Gynnar vårat förfall jorden? Hjälper det gräset att växa, eller solen att skina? Finns detta mörker inom dig, också? Har du passerat genom denna natt?

Och så fortsätter den.

Får mig att tänka Döda världen.

22/2/10

Att läsa tjock mångtydig bok på engelska är ett projekt som lätt drar ut på tiden. Nu börjar jag äntligen närma mig slutet på The wind-up bird chronicle av Murakami. Jag är väldigt nöjd över att den har varit den minst sexistiska av hans böcker, eller… den som i minst utsträckning visar upp den sexism som genomsyrar det japanska samhället. Både bra och dåligt alltså.