24/2/10

Kanske är det egentligen så att jag lever en månad bakåt i tiden. Jag är till exempel inte alls stressad över att jag ska flytta om mindre än tio dagar, något som vore helt naturligt om det istället var ca 40 dagar till flytten.

Att skriva det här gjorde mig i och för sig mer stressad. Äsch, jag är nog fast i verkligheten ändå. Shoot!

7/2/10

Nu springer verkligheten åter ifrån mig, sjukdom och decentralisering från innerstaden tar upp mycket tid. Känns som att jag ibland skriver bara för att ta igen en dag, substansen är inte lika viktig. Så vill jag inte ha det, ändå känns det som att jag måste komma ikapp innan jag kan börja leva som jag lär.

Svarta hål, uppenbara dig.

17/1/10

13,9 dagar har jag precis återvunnit av svunnen tid. Snabbt gick det också, uppskattningsvis på 15 minuter. Men den takten är jag snart i fatt nutiden och sedan inne i framtiden, känns spännande. Digital revolution hette det förr. Det mest naturliga nu. Verkligheten.

Tack.

Döda inte världen. Idag.

7/1/10

Saxat från skoluppgift under dagen:

I sin senaste bok raljerar han över sitt tvillingslika alter egos barnsliga utseende, och det är också med viss svårighet man får ihop bilden av verklighetens Daniel Sjölin. Det vackra, släta pojkbandsansiktet ligger som ett flor framför personen som skriver kritikerrosade böcker och leder litterärt program i SVT.

4/1/10

I jakten på verkligheten får man riva sig genom sida upp och sida ner med sina järvklor i titan. I jakten på verkligheten, när allt egentligen är en fråga om att minnas hur det egentligen var, för att få det att se ut som ett direktreflekterande, så rinner paniken som äggvita utmed ryggen och ner mot byxlinningen. Det är determinism upphöjt i två, att veta vad man gjorde och skriva lite snitsigt om det, när man redan då var förutbestämd att göra det. Det är dubbelt upplyftande, dualistiskt medglidande och friktionsfritt i sitt genomförande.

27/12/09

Ibland när jag gäspar är det som att små små kanaler öppnas mellan svalget och örongångarna. Det blir korsdrag mellan öppningarna och ett sus uppstår som slår ut alla andra ljud, det är som att ryckas bort från verkligheten och sväva fritt och utanför i några sekunder. Allt väsnas så obehagligt när jag återvänder.

20/12/09

Förkromade ansikten blänker av mänskliga drag som lockar gråten ur halsen på mig. Det är svindlande. Sådant lyckas verkligheten sällan med och det känns tyngande och som om jag på något sätt blivit omänsklig. Som dem.

Det är mycket omänskligt just nu. Isaac Asimov, autobots, förkromning av surfandet. Måste göra någonting som minner om hjärta för att inte järnet ska fälla ut från blodet in i hudcellerna och få mig att skina som titan.

7/12/09

Idag är det lucia, men jag ska jobba mig ikapp verkligheten, det har jag bestämt. Det svåra i att ge ett referat/utdrag av tillvaron varje dag är att allt, livet, beror så mycket på att man han en vettig uppkoppling. Här i Örebro lånar jag någon grannes väldigt sega uppkoppling, det är nästan värre än döden. Dessutom är Q på besök och det är underbart och det här projektet finns lite i utkanten av blickfånget.

Alla bitar komma falla på sin rätta plats den 17e. Då sitter jag på tåget tillbaka till det kära Eken, i första klass med gratis kaffe och utlovad uppkoppling via satellit. Det är nästan så att jag längtar av bara den.

Hoppas världen mår bra sex dagar bort.

Just det, idag/då/7e var premiären på praktik. Nervöst men lyckat, någonting släppte och lättade.