7/3/10

Sitter i tyst rum med tysta lurar runt öron, innesluten i ett eget vakuum. Drar i bitar med ljud än till höger, än till vänster. Men lyssna på ljuden, det drar jag mig för. Det är tryggt på ett behagligt sätt, att inte behöva höra. Ljudet från tangenterna är det enda som letar sig in genom kåporna. Jag är inte ens säker på att det är den vägen det kommer. Det känns som om ljudet fortplantar sig från mina fingrar, genom armar och axlar, upp till huvudet och slutligen till hörselcentrumet.

Det, om något, är solitäritet.

21/1/10

Ingenstans en rörelse. Tryckande tät tjocka där konturer flyter ihop och ljud försvinner.

27/12/09

Ibland när jag gäspar är det som att små små kanaler öppnas mellan svalget och örongångarna. Det blir korsdrag mellan öppningarna och ett sus uppstår som slår ut alla andra ljud, det är som att ryckas bort från verkligheten och sväva fritt och utanför i några sekunder. Allt väsnas så obehagligt när jag återvänder.

13/11/09

NEJ. Eller vad det nu blir. Klart är att det blir något. DEO enligt denna sidas regelverk. En stilla vals i familjens färger, att avnjutas med stryknin och fjäderboa.

Varde ljud.

Casablancas. wow.

16/7/09

Ohne. Inte ens de tyska prepositionerna verkar hjälpa denna natt. Klockan är över varg och kort efter att solen bryter horisontlinjen ska jag upp. Gegen.

En Alvedon är vad hoppet står till. Neben.

STOPP

Med en känsla av ett skuggurverk tickande inom mig passerade också denna dag, trots ickesömnen. Det var ett ljud som låg precis bortom fattningsgränsen, som en skugga som rör sig i utkanten av ögonvrån. Det är där, men det är omöjligt att precisiera. Vad tickar det mot och vad händer när min pendyl upphör att svänga?