30/10/10

Mycket av denna månad har försvunnit i huvudvärk åsamkad av avgiftning från kaffe. Varför? Jo –

För ca ett halvår sedan försökte jag också sluta. Då drack jag ca 3 koppar om dagen. En blygsam siffra för att vara svensk men ändå tillräckligt mycket garvsyra för att få min späda kropp ur balans. Nåväl, jag lyckades sluta och efter en ren vecka tänkte jag att jag kunde unna mig en kopp, bara för smakens skull. Två dagar senare var jag tillbaka på 3 koppar om dagen. Men det slutade inte där. För en månad sedan, knappt ett halvår efter att jag börjat dricka kaffe igen, drack jag 5 koppar en genomsnittlig dag och det var katastrof. För min sömn, för min mage, för mitt humör. Ja, för en hel del annat också, säkert.

Det funkade inte. Jag slutade tvärt och nu har det gått en månad. Allt är bättre; sömnen, humöret, huvudet, magen, alles. Dessutom har jag tagit upp ett gammalt intresse för te.

Det var ju inte meningen att detta skulle handla om kaffe. Tanken var att föra någon slags inre monolog om varför jag inte skrivit på lång tid, presenterat i text för dig(mig). En annan anledning till min frånvaro är att jag skrivit fruktansvärt mycket kod i skolan, html och css har tagit upp en stor del av mitt liv. Varje dag i skolan har präntat kod rakt in i huvudet vilken tydligen aktiverat attributet huvudvärk med värdet 100%.

Nej.

Nu har jag helt tappat intresset för att vaska fram den egentliga tråden ur detta nystan. Allt skriveri om huvudvärk verkar ha triggat igång något. Bäst att fly och sova bort.

3/5/10

Ligger i soffan på landet. Klockan är 3.26 på natten och här står ingen sömn att finna. Istället läser jag Sputnikälskling av Murakami, den är fin.

27/3/10

Har ännu inte valt ny bok och i morgon är det commuting vardag. Verkar bli ett panikval på morgonen, det är inte bra. Jag kanske helt enkelt får viga en del av den tid som annars är avsedd för sömn, till att fundera kring vilken bok som jag ska få den äran att läsa.

9/3/10

All vätska gör mig trött och det kluckar om min mage när jag lägger mig ned på sängen för att sova lite till. Knappt hinner jag somna innan jag vaknar av att brevinkastet smäller till, det måste vara tidningen.

Men klockan är ju snart tolv. Det måste vara något annat. Viss om att det säkert är en räkning låter jag det hela bero och glider sakta in i sömnen igen.

Fram mot eftermiddagen vaknar jag på nytt och känner mig bättre. Drycken verkar ha gjort susen för huvudet känns nästan inte alls tungt. Jag sätter mig upp på sängen och tittar med lite vaknare runt i lägenheten. Det står ölburkar på mitt soffbord, soffan är utfälld och obäddad, på fönsterbrädan står en tetra Chakana som nog inte är helt slut. Men grillad i solljuset bör den kanske slängas ändå.

Med fingrarna ruffsande i håret går jag mot hallen och toaletten för att kissa, borsta tänderna och ta en dusch. Väl framme vid toalettdörren stannar jag. Det var ingen räkning som damp ner förut.

På hallmattan ligger ett gulvitt kuvert med handskriven adress. Jag plockar upp kuvertet och ser att det har hamnat fel, det står min grannes namn på det. Glad över att det inte var någon räkning, men ändå lite besviken på att det inte var till mig, slänger jag brevet på stolen i hallgången så att jag ska se det och komma ihåg att lägga det i grannens inkast.

Det är inte så konstigt egentligen, tänker jag med duschstrålarna hamrande mot huvudet, att få felutdelad post ibland. Visserligen har det inte hänt just mig förut, men det är säkert vanligt. Jag och min granne delar ändå efternamn och det kan inte alltid vara lätt för de där brevbärarna, tänker jag samtidigt som jag löddrar in min kropp.

8/12/09

En dag som passerade utan vidare omsvep.

Det var en av de alla inledande nätterna som jag frös mig till sömns.

27/10/09

Q ligger och tar en kvällslur där borta i bädden. Vi blev varma och trötta av ångande tomatsoppa. Rädd för att förstöra nattsömnen försöker jag skriva mig pigg. Tankar cirkulerar kring Miranda och öde-projektet. Det är intressanta frågeställningar som ges plats i projektet, och eventuellt passar det faktiskt förträffligt för en serie. J har tagit del av allt material jag producerat om den slitna mannen och hans katt. Det såg intressant ut, sa han, utan att förta sig.

14/7/09

Jag kunde inte sova. Släckte, tände, släckte. Tände och läste ur sommarstudiernas kurslitteratur, läste lite Murakami, såg den sista timmen på dålig scifi-film. Släckte. Ingen sömn.

Drog mig till minnes tyskalektionerna i högstadiet och hur Marianne delade in oss elever i tre grupper. En till höger, en till vänster och en i mitten. Sen började vi sjunga. Tyska prepositioner. Det var lite som die Welle det där, det kändes skönt när vi sjöng och vi pratade om det i korridoren utanför lektionstid. De som läste franska och spanska exkluderades. Inbördes blev det också en hackordning.

Längst ner var prepositioner som styrde både dativ och ackusativ: an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen.

I mitten stod de som sjöng dativstyrande prepositioner: aus, außer, bei, mit, nach,  seit, von, zu.

Högst i rang och med mörkast ton befann sig de som sjöng prepoistioner som styrde ackusativ: durch, für, gegen, ohne, um, wieder.

De tre melodierna sjöngs samtidigt, resultatet var magnifikt. Inte bara uppfylldes vi av samhörighet och endorfiner, om Marianne hade bett oss att klä upp oss i uniform klädsel hade vi antagligen gjort det.

Sömn.