14/5/10

Post nr 362. Funderande logg.

Nu har jag snart gått mitt varv runt det där året. Trots att jag mer och mer halkat efter den verkliga världen har jag på något vis hållit modet uppe och tänkt att jag skulle komma ikapp. Det kommer jag inte göra. Just nu ligger jag två och en halv månad efter, det är 75 inlägg på ett ungefär.

Vad jag däremot har lyckats med är att hålla mig till det jag satte mig själv att uträtta. Skriva om böcker, skrivande, filosofi och kultur. Ibland har kopplingen möjligtvis varit något lös, men den har funnits någonstans, långt bak i mitt huvud om inte annat.

När jag snart går i mål tänker jag inte slå av på tempot. Om jag kan ska jag skriva mer. Men dagboksförandet ska inte vara ett mål i sig. Istället kommer jag, när den deterministiska kalendern slå året, hoppa fram till aktuellt datum och börja skriva under rätt dag.

8/5/10

Det slog mig nyss. Så självklart att det är konstigt att jag inte tänkt på det tidigare.

Ett påstående likt, ”det tyder på mognad att sluta dricka sig väldigt berusad flera gånger samma vecka”, är ju felaktigt. Av en relaterad anledning till att det inte går att härleda ett bör från ett är. Det krävs ett tidigare bör för att det aktuella bör:et ska ha något att syfta tillbaka på.

På samma sätt, anser jag, är det alltså med ovanstående exempel. (Notera att det endast är ett exempel, insert random x and y och så vidare.) Det tyder på mognad tolkar jag som ett värderande uttryck, då mognad i de flesta fall ses som något gott, på ett eller annat sätt. I alla fall sin egen mognad ser nog de flesta som något positivt. En som säger något som liknar mitt exempel blickar antagligen nedåt mot någon som inte har x, och således inte är y. Eller uppåt på sig själv som har x.

Mognad är i exemplet härlett ur sluta dricka sig väldigt berusad flera gånger samma vecka, vilket i sig är ett tydligt faktapåstående, ett skeende. Ett är. Alltså, vi har ett bör(i min tolkning) som vi fått fram ur ett är, big no no.

Något jag funderat kring är om det däremot går att formulera en tes som lyder ungefär: det tyder på mognad att fundera i termer likt det tyder på mognad att sluta dricka sig väldigt berusad flera gånger samma vecka. Det har alltså inget med handlingen(dricka, i det här fallet) i sig att göra, utan vilken handling som helst som passar personen som tänker tanken. Det viktiga i sammanhanget är att fundera, men det är ju helt klart är ett ÄR, så att det skulle vara moget(bra, gott) att fundera är ju falskt.

Natten är inte helt ung och jag tror jag slutar den här texten med några ord.

Jag tror att det är bra att fundera, härlett ur valfritt bör som du kan komma på.

16/4/10

Foten är nedsatt. Kanske bränner jag av en livlina för en oerhört viktig människa, en nära vän. Söder. Men gör jag inte det kommer hans andra, få kvarvarande, livlinor att brista i allt snabbar takt. Jag borde introducera honom för litteraturen, träningen och filosofin. Han är ju egentligen smart.

Vad man plötsligt kan bli så emot droger när det träffar en i ens nära krets.

24/3/10

Det verkar kroniskt. Min åkomma att aldrig ha lätt att göra det som jag faktiskt bestämt mig för att göra. Istället gör jag något annat, och det blir alltid bra och kreativt och fantastiskt. Men varför kan jag aldrig fokusera på de uppgifter som hör till den utbildning jag så högt aktar. Det blir alltid så att fokus glider av det bör göras, och istället fastnar på något som är mindre tidsbundet.

Som idag, jag bör göra en radiouppgift – ringa politiker, intervjua med bandare, skriva manus. Särskilt stort är detta bör då uppgiften enligt schema ska redovisas imorgon. Istället har jag ägnat morgonen åt att filosofera kring moraliska dilemman som kan drabba ett kompisgäng och hur dessa ska/bör lösas.

Visst är det viktigt med filosofi och moral. Men kanske bör det ändå få komma i andra hand när skoluppgifter bankar på dörren.

6/2/10

Jag tänker på filosofilektionerna än. Hur vi läste om fria viljan och hur alla gick in med en osäker inställning. En månad senare var vi alla bergfasta i vår uppfattning, Hans hade fått oss att inse det absurda i en fri vilja. Var och en av oss elever skulle fördjupa sig i ett kapitel ur Oxford handbook of free will. Min lott föll på Strawson, som väldigt pedagogiskt skjuter hål på alla möjligheter till fri vilja som vi kan tänkas konstruera. Det enda som jag hade svårt med var hans ständiga kopplingar till ett Kingdom of heaven, gudadyrkande filosofer är inte okej.

Samtidigt som det kan upplevas som oerhört nedslående, att inte kunna styra sitt eget liv, så upplevde jag en känsla av upprymdhet. Att veta, och inte för att jag bevittnat eller sett konkreta fakta på något. Jag visste för att jag tagit in information och resonerat mig fram, med mig själv, till den enda rimliga ståndpunkten.

För så länge upplevelsen av fri vilja finns, då kan vi helt säkert fortsätta som vi gjort.

5/2/10

Mycket rymden just nu. Fastnat i ett nostalgiskt galaktiskt gasmoln och börjat ta mig igenom Homeworld 2. Det är fint när saker får oändliga perspektiv, som en försäkran om andra verkligheter utanför vår egen.

Dessutom har jag äntligen lyckas se Vapnet – en berättelse om tidens gång. Samma känsla av verklighetsruckning infinner sig. Att filmen är väldigt filosofisk och sävlig är mycket trevligt. Började tänka på gamla filosofilektioner och hur vi diskuterade okända naturlagar som teoretiskt sätt bör finnas kring tidsresande.

Nu hägrar fortsatt rymdepisk förkovring i form av Solaris, sällan har jag varit så förväntansfull på en film.

19/1/10

Vidderna lockade fram något som legat gömt ett tag. En rytmik och ett bildseende. De hårda, bitande bitarna av is som smällde in i de blästrade kinderna bankade fram det. Längst upp där det var som absolut kallast och snön kräktes ner från skyn, när man stod ensam och sikten inte var mer än 3-4 meter. Där.

Vilken miljö för… för vad som helst. Mord, ångest, uppväxt, degenererade ungdomar, devalverade vuxna värderingar, filosofi. Apati.

14/1/10

Har funderat kring filosofiska angreppsmetoder på höstens val. För är det inte så:

Kan en utilitarist göra annat än följa den allmäna opinionen?

Känns som att man lätt hamnar i en diskussion om vad folket vill och vad det verkligen vill och vad den egentligen mår bra av, samt mellan vilka av dessa påståenden det kan sättas likamedtecken.

Vore intressant att få höra gamla läraren Torbjörn Tännsjös tankar kring frågan. Han måste ju ha tänkt på frågan. Undrar om han har en blogg?

16/9/09

Att göra en god gärning fyllde honom varje gång med en osäkerhet. När han höll upp dörren ner till tunnelbanan för en mamma med vagn undrade han om han verkligen menade att vara snäll. Var drivkraften i själva verket att göra sken av att vara snäll, och vad är i så fall den egentligen skillnaden? För modern torde skillnaden vara obefintlig, förutsatt att han inte uttryckte sina funderingar högt, vilket självklart vore helt vansinnigt.

Att göra något gott för att bättra på det skimmer han skapat genom liknande handlingar tidigare, det blir kanske en i sak ond och omoralisk handling. Eller. Han var förvirrad. Dessutom var han fundersam över hur han skulle bete sig när det gavs tillfälle att göra en god handling nästa gång, kanske vore det mest gott att skita i att göra någonting alls.