17/5/10

Minnesvärda födelsedagar i lästa böcker, ur minnet. Ganska svårt att komma ihåg just specifika födelsedagsscener, men here goes:

…

….

Det här är ju helt sjukt. Jag kommer inte på en enda sådan scen. Nyss ställde jag mig framför bokhyllorna och lät blicken gå från bok till bok. Ingenstans sa det pling, aha.. en födelsedagsscen. Det kändes som att det brändes mycket kring Daniel Sjölins böcker, att det måste nämnas i någon av Murakamis böcker och att det antagligen fanns ett firande i Rhineharts Tärningsspelaren. Men att jag säkert kunde säga något? Nej.

Kanske håller sig många författare undan just födelsedagsscener. De kan ju vara svåra att få verkligen, eftersom verklighetens födelsedagar sällan är så fantastiska som de gestaltas i filmer. Djupt tragiska socialfallsfödelsedagar smälter nog inte heller helt bra. För födelsedagar är ju egentligen varken till eller från, när det väl kommer till kritan.

Ställt hopp och förväntningar. Svarta hål och uppenbarelser.

15/5/10

Trots min nu låga skrivfrekvens har denna tvåveckorsperiod slagit alla oproduktivitetsrekord. Anledningarna är två. Dels har jag läst väldigt mycket i Walden, vilket inte innebär att jag läst mer än halva. Den är oerhört intressant och filosoferande, verkligen en bok i min smak, men den kräver sin noggranna läsning. Det är inte Murakami helt enkelt.

Anledning nummer två är av mer digital art. Mycket av min tid har spenderats 60 000 ljusår bort, i Koprulusektorn. Starcraftvisionen uppskattar jag väldigt mycket, dels för den väldigt tilltalande historien (det vimlar av hjältar av hollywoodsnitt, lätta att ta till sig. Det vimlar dessutom av kulturella referenser, tex passerar både The Dig och Welcome to the Jungle perifert.), men också för att det finns en skillnad mot många andra scifi-spel. I de båda SC-spelen utgörs den mänskliga armén till stor del av expendables, precis som i nutidens verklighet, inte intergalaktiska hjältar av kunglig börd i gyllene kappor. Istället är fotsoldaterna slitochsläng-material med kort livstid, något de tacklar genom att knarka, säkert också det en viss överensstämmelse med verkligheten.

När jag skriver detta söker jag efter liknande inlägg och hittar, om än inte ett på pricken likadant – men, ett som är inne på just det här. Socialrealismen som där nämns är väldigt närvarande i spelet. Kanske är det inte så konstigt när en av de stora förlagorna är boken/filmerna Starship Troopers, vilket gör sig påmint oupphörligen.

På tal om böcker och socialrealistisk scifi så kommer jag att tänka på I, robot av Isaac Asimov. Den komplexa robotvärdeteorin kombineras med utrangerade mineralgruvor på avlägsna asteroider. Även Stiftelsetrilogin, som jag läste för för länge sedan – inser att jag måste läsa om den, är – som jag kommer ihåg det, inne på det här spåret. Det är  den högteknologiska vardagen som är det väsentliga, inte det högteknologiska i sig.

3/5/10

Ligger i soffan på landet. Klockan är 3.26 på natten och här står ingen sömn att finna. Istället läser jag Sputnikälskling av Murakami, den är fin.

28/4/10

Det är juni. Jag fyller år och Q ger mig en murakami-bok, sputnikälskling. Blev både överraskad och underbart glad.

19/3/10

The Wind-Up Bird Chronicle är avslutad och, ja, den var fantastiskt. Måste smälta den i några dagar innan jag kan reflektera i skrift över den.

Istället har jag nu gjort ett lappkast och börjat med Luftslottet som sprängdes. Det är verkligen skillnad på de olika författarnas språk. Murakami som skriver så man vill gråta av glädje och som man imponeras av takt, utformning och dialog. Stieg Larsson är mer av en litterär slugger som jag upplever det, redan på sidan fyra stör jag mig för första gången när han skriver ”fyra hundra meter”. Särskrivning på hög nivå, eller låg. Ändå är det så underbart spännande och jag fick verkligen tvinga mig att sluta läsa nu, klockan halv tre på natten.

Tänk så olika bra läsupplevelser kan vara.

16/3/10

Segar ut på avslutning av The wind-up bird chronicle, vill inte bli av med bokkänslan. Lite för att den är så bra, lite för att nästa läsprojekt är Luftslottet som sprängdes. En bok som kommer kännas som en suck i jämförelse med Murakamis livsverk.

Jag och Q har slagit samman våra böcker i bokhyllorna. Det är precis att alla får plats och nu pratar vi om ytterligare bokhyllor. En nummer fyra i ordningen alltså.

22/2/10

Att läsa tjock mångtydig bok på engelska är ett projekt som lätt drar ut på tiden. Nu börjar jag äntligen närma mig slutet på The wind-up bird chronicle av Murakami. Jag är väldigt nöjd över att den har varit den minst sexistiska av hans böcker, eller… den som i minst utsträckning visar upp den sexism som genomsyrar det japanska samhället. Både bra och dåligt alltså.

16/1/10

Fjällen var inspirerande. Inte bara trimmades lungor och muskler, också bildspråk och handlingar fick näring. Vännen Murakami fick tävla om uppmärksamheten då Qs syster med sambo varit vänliga att medtaga ett Wii. Så samtidigt som jag läste om, för mig, okända krig mellan Japan och Mongoliet så slogs jag och Q med rörelsedetektorer som överförde vår rytmik till fäktning och pingis.

Och sedan så lyssnade vi på Tindalos. Med varsin lur låg vi tätt slingrade och fick berättat för oss om gnagande och skräck. Än är vi inte klara.

12/1/10

Murakami. Återigen. Han är som ett välsmakande, dödligt gift. Jag vet att det han skriver är skadligt, men samtidigt är det så vackert.

De evigt tjänande unga flickor som i sida upp och sida ner bönar och ber, baske mig, efter att HAN, protagonisten, inte ska oroa sig över dem utan köra på, stöta in, streta iväg och hålla hårt i det, dem, henne. För sådan är hennes livsuppgift, att maximera lyckan och framgången hos den viktiga. Mannen.

24/12/09

Flödesschema för böcker anno 2009:

Ingående: De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, De apatiska av Gellert Tamas, Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano och Hjärtdjur av Herta Müller.

Utgående: De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, Jag var en arier av Tony Samuelsson, Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, Sputnikälskling av Haruki Murakami, Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij, Främlingen av Albert Camus och Den sista cigarretten av Klas Östergren.