31/1/10

Hur jag hamnade i de romerska ringarna vet jag inte, men där hängde jag i alla fall. Jag började svänga fram och tillbaka, upp och ner och upp igen, som en vikingagunga. Jag tar extra sats och svingar mig uppåt, åker sedan nedåt och släpper taget precis när pendeln ska börja föra mig uppåt igen. På hala sockor viner jag fram över gymnastikgolvet, med farten från ringpendeln riktat framåt. En bit fram sitter mina två vänner på en bänk och när jag är någon meter ifrån dem vrider jag mig runt i min halka, blir precis klar med min 180 när vaden slår i bänken och jag sätter mig ned perfekt. Riktigt snyggt upplevde jag det som.

En stor man tornar upp sig framför oss. Han luktar mycket av svett men verkar i övrigt vara hygglig.

– Snyggt, visst. Men det var mycket tur också. För att bli riktigt bra journalister behöver ni ha praktik.

– Vi har precis haft praktik. På stora lokaltidningar.

– Jag menar på riktiga tidningar! Kom med här.

Mannen tar med oss bort till ett skrivbord som står uppställt i gymnastiksalen. Han tar fram ett ensamt blad och håller upp det.

– Här har ni ett allerro, det är en riktig tidning med fina bibliska värderingar. Det var på en sådan som jag själv påbörjade min journalistiska bana.

Jag och mina två vänner går ner i trappan. Det är min gamla grundskolas gymnastiksal och dess trappor vi är i. Mannen kommer ifatt mig.

– Ta kontakt med mig så kan jag ordna praktik på en allerro åt dig.

Dröm slut.

Mycket konstigt i drömmen. Allerro… jag är osäker på ordet, precis när jag vaknade kom jag ihåg alla detaljer. Men eftersom jag inte skrev ner de direkt har mycket fallit i glömska. Det kan lika gärna ha varit Arrello, Appetto, Atteppo. Men konstruktionen är av dessa mått åtminstone, A>O och trestavigt.

För övrigt mycket konstigt med bibliska inslag och ännu konstigare att de förlagts till min gamla grundskola.

Jag kommer ihåg mina gamla skrivprojekt om klardrömmande, lucida drömmar. Det var riktigt roligt och jag satte mig in så som jag aldrig satt mig in i något, varken före eller efter det. Men räckte inte hela vägen, autenciteten kom aldrig riktigt fram. Jag tror att jag precis kom vad det var som blev fel, och som också skulle blivit ogörligt i en skönlitterär text, åtminstone otroligt svårt. Inget behöver en tidigare förklaring, allt funkar trots att saker bra dyker upp.

18/12/09

Vi var endast fyra som orkade våra kroppar till skolan denna uppsamlings- och avslutningsdag. Ingen verkade ha haft en dålig praktik och det var roligt att träffa lite skolkamrater igen. Hon hårdrocken, hon  häpnad och han hesheten. Härligt hade vi det. Hör och häpna.

Det var ungefär här som Cormac sådde ett avslutande gift i mig.

17/12/09

Sista dagen på praktiken. Jag fick fråga folk om året som varit och förväntningar och löften inför det stundande 2010. Löften verkar inte vara allmängods, mer som ett svart får man skäms över. Bäst 2009 var för de flesta något väldigt personligt. Libanon. Fred. Sommarhus vid Vänern.

7/12/09

Idag är det lucia, men jag ska jobba mig ikapp verkligheten, det har jag bestämt. Det svåra i att ge ett referat/utdrag av tillvaron varje dag är att allt, livet, beror så mycket på att man han en vettig uppkoppling. Här i Örebro lånar jag någon grannes väldigt sega uppkoppling, det är nästan värre än döden. Dessutom är Q på besök och det är underbart och det här projektet finns lite i utkanten av blickfånget.

Alla bitar komma falla på sin rätta plats den 17e. Då sitter jag på tåget tillbaka till det kära Eken, i första klass med gratis kaffe och utlovad uppkoppling via satellit. Det är nästan så att jag längtar av bara den.

Hoppas världen mår bra sex dagar bort.

Just det, idag/då/7e var premiären på praktik. Nervöst men lyckat, någonting släppte och lättade.

2/12/09

Inom kort ska jag finnas till deskens förfogande. Det var så han sa, min kontakt på lokaltidningen som varit sjuk så länge att jag fruktat för min praktiks varande. I går svarade han till slut, omtöcknad. Som hade han genomgått en livsomvälvande period.

Parant och prydlig. Nyckelknippan snurrande i ringen cirklande runt pekfingret. Min hyresvärd under den korta vistelsen är underbar, vänlig och blomvän. Det kommer att bli bra. Den granne genom vilken jag kom i kontakt med herr P svarade något drucket i telefon under kvällen. Jag förvånades.

18/9/09

Så löste det sig då till slut. I mitten av riket kommer jag tillbringa två mörka veckor på tidningsredaktion. Skriva, fota, redigera. Koka? Vilka mina uppgifter än blir ska jag gå dem till mötes med så blottlagda tandhalsar och så varma ögon att en oro för mitt mentala tillstånd kan vara på sin plats.