13/3/10

Poesin i Den tunna röda linjen är alltid lika mind-blowing. Jag pratar om filmen nu, har inte läst boken. Säkerligen är den lika, om inte mer, fin i den.

Fri saxning från internetsammanslutning som översatt citat från filmen:

Denna enorma ondska. Var kommer den ifrån? Hur tvingade den sig in i världen? Vilket frö, vilken rot växte den fram ur? Vem gör det här? Vem dödar oss? Berövar oss på livet och ljuset. Hånar oss med åsynen av vad vi kunde ha vetat om. Gynnar vårat förfall jorden? Hjälper det gräset att växa, eller solen att skina? Finns detta mörker inom dig, också? Har du passerat genom denna natt?

Och så fortsätter den.

Får mig att tänka Döda världen.

25/2/10

När jag passerade Odenplan tidigare idag så jag en märklig maskin. Det verkade som om människorna kring den hade för avsikt att gräva sig genom jordskorpan och in till kärnan. Ett stort grävhuvud fördes ner genom ett rör som verkade vara nerdrivet i marken, rakt gen0m cement och asfalt. Linan som huvudet satt fast i halades ut under flera minuter in huvudet verkade nå botten, en maskinist tryckte på några knappar och grävmaskinen ryckte till. Linan började sakta hämtas tillbaka och nu hade fler personer ställt sig för att beskåda vad som skedde. Folk viskade och pekade, undrade vad det var som försiggick. Grävhuvudet kröp sakta upp över rörets kanter. Metallen glödde svagt och det som låg inuti huvudet fräste och spottade ur sig rök. Grävmaskinen svängde runt och öppnade huvudets käftar. Ned rasade glöd. Stark, lysande glöd. I sorlet som uppstod bland oss som tittade på fanns en förskräckt ton. Det här var inte rätt. Männen vid maskinerna begick våld på jordens innersta.

26/1/10

Varelsen har, av uppenbara skäl, inget reproduktionsorgan. Användningen för ett sådant är obefintligt då varelsen saknar artfränder och är ensam i sitt slag. Inte heller är den besläktad med någon annan art på Jorden som den skulle kunna få infertil avkomma med. Däremot finns det inget som hindrar varelsen från att utveckla ett njutningsorgan, eller bara en utväxt eller inbuktning. Att smälta in i mänskligheten kan vara av yttersta vikt för att säkra sin egen fortsatta existens, vilket i sig är säkrat i varelsens utveckling ändå, men vissa destruktionsformer kan antagligen vara permanenta. Att inte se ut som en människa vore förödande och dödande, och inte den typen av dödande som utvecklar varelsen framåt.

Funderingar kring fiktivt kön på varelsen löser sig helt enkelt med att den kan ändra på sitt utseende för att passa in i en viss situation. Alternativt är detta en förmåga som kommer att utvecklas inom kort.

20/1/10

Natten ekar ut längre än vad som var planerat. Eftersom detta är ett minne vet jag inte vad jag ska skriva, eftersom jag i själva verket hänger med ögonen över ett tangentbord 17 dagar bort.

Hur långt skulle jag vara tvungen att åka med ljusets hastighet för att kunna se 17 dagar bakåt i tiden, om jag tittade tillbaka med en kikare mot jorden?

Det är ändå något med nätter. En falsk känsla av ensamhet. Hur många är det inte som sitter, precis som jag, och skriver på sin blogg just nu. Ändå är det ofrånkomligt. Det är relativt tyst, frånsett diverse människoljud som fortplantar sig genom huset – på gott och ont, och även ens digitala länkar med omvärlden och närvärlden går på sparlåga. Det är kvällar som den här som bör följas av en ledig dag. Om ändå.

30/7/09

– Jag vet inte om du verkligen förstår. Klockmästarna var inga vanliga urmakare. De tillverkade klockan i sådan storlek att den inte kan finnas ovan gjord, den skulle helt enkelt ha hittats vid det här laget. De få vita fläckarna vi har kvar på kartan är var och en mindre än själva uret. Det måste helt enkelt vara gömt under jorden, i en grotta eller fastkedjat nere på havsbotten.

– Men hur har de lyckats konstruera en sådan enorm klocka?