19/4/10

Så oerhört näsligt. Jag hade precis skrivit ett fint inlägg om det häfte vi skulle läsa inför ett seminarium idag. WordPress ville dock inte spela med min dator och hela inlägget försvann. Får försöka återskapa det i korthet:

Häftet behandlade genus och feminism.

Första delen handlade om de två ”logiker” som är allmänt vedertagna om som det strukturella förtrycket vilar på. 1. Män och kvinnor är som A och B, olika och inte samma. Män=a och Kvinnor=b. 2. A anses ha egenskaper som är bättre och mer önskvärda än de som B har. Och, A anses bättre i sig, än B.

Andra delen var förordet till en antologi med feministiska texter. Utdrag ur verk från Wollstonecraft, Pankhurst och John Stuart Mill skulle finnas i boken. Det var bara ett problem, själva texterna fanns inte med i häftet. Det pratades bara om dem, vilket var en liten besvikelse.

Nåväl, på väg till skolan började jag må åt det sämre håller. Vid Stuvsta fick jag kasta mig av tåget för luft- och dricka-paus. Med pendeltrafik i kvartsintervaller insåg jag att jag skulle missa större delen av seminariet. Med det i åtanke och illamåendet vilande tungt på axlarna valde jag att röra mig hemåt. En restuppgift kan antagligen ge mer än det som sades på seminariet.

Jag och Achebe sällskapade på tvärbanan hem.

25/10/09

Miranda. Man. Medelålder. Medfaren. Beläst. Alfabet. Åtföljs av katten Cider. Solitär. Sluten.

13/10/09

Den kvinnliga tränaren, som fogats till skaran av gammaldags män, log. Det var inte varje dag hon fick vara symbol för något så viktigt, samhällsförändrade. Maktens män muttrar självklart saker som alla redan hört. Inte redo, på tok för tidigt, fittstim, politiskt korrekt, mediakupp.

Män muttrar självklart vad de än vill. Men samtidigt som den kvinnliga tränaren insåg att chansen var liten – och pratade mer om framtida utveckling och att det ändå var hedrande – så finns det ändå en vilja att förändra samhället. Det är bara det att många män mörkar sin demokratiska ambition när det kommer till vissa pikanta detaljer.

Demokrati säger de, slår sig för bröstet och tittar i samförstånd på sina bröder, är en självklarhet som går före allt. Allt. De svenska bollmännens förbund förbjuder ett visst budskap och en folkstorm bryter ut. Demokrati! skriker de. Skandal. Havererande drev dras åter igång och ledare ledsagar allmänheten till rätt ståndpunkter. Ett missat mästerskap må vara nedslående, men en miss i demokratikampen, det är omöjligt. Det pratas om att det nedslående resultatet i grannlandet är ointressant i det nu tända ljuset av plakatskandalen.

Kontentan verkar vara att demokrati och mänskliga rättigheter måste få gå före triviala saker som brunstigt bollspel och djup nationssorg. Människorna höll med. Håller med.

Frågan som skalden skrev lyder: Att ge den kvinnliga tränaren chansen. Kan inte det vara bra sett utifrån en demokratisk strävan? Det här med hur vi är mot varandra, pojkar och flickor, beror i så hög grad på de budskap vi förmedlas genom den aldrig sinande strömmen av synintryck.

Dessutom verkar hon förbannat duktig.

Vote P.

http://www.dn.se/sport/fotboll/sundhage-saker-jag-klarar-jobbet-1.972933

10/7/09

I början av nittonhundratalet rynkade män på näsan åt att kvinnor ville få rösta på samma villkor som dem. I början av tjugohundratalet rynkade män, företrädesvis, på näsan åt att fotbollslag valde att gå med i prideparaden. Lika levnadsvillkor för alla levande verkar inte alltid vara önskat.

Klubbkänslorna kyldes ljumma med åren, men att klubben med klacksparkar valde att gå med i pridetåget fick det att gnistra inombords.