Den kvinnliga tränaren, som fogats till skaran av gammaldags män, log. Det var inte varje dag hon fick vara symbol för något så viktigt, samhällsförändrade. Maktens män muttrar självklart saker som alla redan hört. Inte redo, på tok för tidigt, fittstim, politiskt korrekt, mediakupp.
Män muttrar självklart vad de än vill. Men samtidigt som den kvinnliga tränaren insåg att chansen var liten – och pratade mer om framtida utveckling och att det ändå var hedrande – så finns det ändå en vilja att förändra samhället. Det är bara det att många män mörkar sin demokratiska ambition när det kommer till vissa pikanta detaljer.
Demokrati säger de, slår sig för bröstet och tittar i samförstånd på sina bröder, är en självklarhet som går före allt. Allt. De svenska bollmännens förbund förbjuder ett visst budskap och en folkstorm bryter ut. Demokrati! skriker de. Skandal. Havererande drev dras åter igång och ledare ledsagar allmänheten till rätt ståndpunkter. Ett missat mästerskap må vara nedslående, men en miss i demokratikampen, det är omöjligt. Det pratas om att det nedslående resultatet i grannlandet är ointressant i det nu tända ljuset av plakatskandalen.
Kontentan verkar vara att demokrati och mänskliga rättigheter måste få gå före triviala saker som brunstigt bollspel och djup nationssorg. Människorna höll med. Håller med.
Frågan som skalden skrev lyder: Att ge den kvinnliga tränaren chansen. Kan inte det vara bra sett utifrån en demokratisk strävan? Det här med hur vi är mot varandra, pojkar och flickor, beror i så hög grad på de budskap vi förmedlas genom den aldrig sinande strömmen av synintryck.
Dessutom verkar hon förbannat duktig.
Vote P.
http://www.dn.se/sport/fotboll/sundhage-saker-jag-klarar-jobbet-1.972933
Determinerad's Blog 