Här på landet kissar killarna ute, så har det alltid varit och kommer antagligen så förbli. Vi har ett speciellt träd, en väldigt stor gran, som vi brukar använda som “ställe” De lägre grenarna döljer den som utför sitt behov från grannars blickar. Låg vegetation suger upp allt vårt avfall och platsen hålls förvånansvärt ren.
Det är fint. I tjugofem år har vi alltid gått till exakt samma ställe. Mina två bröder, jag och min far. Men snart måste vi kanske ändra ställe, vägen till vår speciella plats är väldigt hal i händelse av regn och det vore väldigt beklagligt om någon av oss ramlade och slog sig i all kissnödighet.
Inatt stod jag där under granen och tittade upp på regndroppar som klamrat sig fast vid barren. En droppe för varje barr. Mellan barren löpte tunn tunn spindeltråd. Antagligen spunnen av en så liten och obskyr spindel att endast ett fåtal flummiga biologer vet om dess existens.
Samtidigt som jag väntade på att kissa klart funderade jag över olika spindlar som jag visste om. Korsspindel, Kärrsspindel, Vargspindel, Spökspindel. Kanske kunde detta nät vara från en Spökspindel? Utan att kunna precisera just detta nät vet jag ändå mer om spindlar än vad jag tror. Anledningen är fars gamla djur- och växtbok, Våra Djur och Växter, som står i bokhyllan här på landstället. Exemplaret är så tummat att ryggen halvt lossnat och vissa sidor ligger lösa.
1 Korsspindel, Araneus didadematus. Vanlig i Mellaneuropa, likaså i hela Sverige. Honan över 15 mm lång. Bottenfärg variabel. Vuxna exemplar anträffas från augusti till oktober. Spinner stort, lodrätt nät. Honan lägger 45-600 ägg i en gulaktig kokong. Ungarna kläcks följande vår. Lever av insekter som fångas i nätet.¹
Just den passagen måste jag ha läst ett hundratal gånger. När vi var små, jag och Bror E, samlade vi korsspindlar i en stor, rosa hink. Vi var livrädda för vi visste att ett bett kunde göra lika ont som att bli getingstucken. Vi använde långa pinnar för att samla in spindlarna och hade sedan plastfolie över hinken för att de inte skulle rymma. Vi pickade små lufthål för att de skulle överleva. Det kan låta grymt, men vi samlade faktiskt in föda till spindlarna. Myggor, larver, humlor och skräddare. Allt vi fick fatt på. Som pälsdjursallergiker var kanske det här vårt försök till att ha husdjur.
På väg upp från kissgranen börjar koltrasten sjunga. Klockan är strax före tre och snart kommer solen att gå upp. Det är precis en vecka till midsommar och för en stund känner jag mig som åtta år igen.
—————————————————————————————
1. J Toman & J Felix, DER GROSSE NATURFÜHRER, trans. B & G Petersson(Våra djur och växter) Artia, Prag, 1974. Svensk utgivning Bra Böcker AB, Höganäs, 1975.
Etiketter barr, biologer, bottenfärg variabel, bröder, Der grosse naturführer, existens, far, getingstucken, gran, humlor, husdjur, kärrspindel, kissa, koltrast, korsspindel, larver, midsommar, myggor, pälsdjursallergi, regn, rosa hink, skräddare, spökspindel, spindel, spindelbett, spindeltråd, vargspindel, Våra djur och växter, vegetation
